Korskovall växer i skogsbryn, betade och stäppartade torrängar, slåtterängar, vägkanter och åkerrenar. Ibland hittas växten i glesare lövskogar eller betade hässlen. Korskovall är även funnen ute på öppna alvartorrängar med spridda enbuskar. Lokalerna ska helst vara kalkpåverkade och inte alltför hårt betade. Samtidigt riskerar arten att försvinna när ohävdade lokaler växer igen. När en gammal slåtteräng inom Karum NR, Högsrum sn, röjdes på en del träd svarade korskovall positivt och blommade rikligt följande år. Däremot är tillförsel av näringsämnen till en lokal ogynnsamt och slår snabbt ut växten.

Utbredningen är koncentrerad till Mittlandet. Även på den norra tredjedelen av Öland är korskovall relativt spridd och speciellt rikligt växer den i de få kvarvarande slåtterängar som finns. På södra Öland är den ganska ovanlig och saknas på de skogfattiga sydöstra delarna. Korskovall är en växt som hade sin storhetstid i lövbärande slåtterängar med dess mosaik av växtmiljöer. När slåtterängarna omfördes till åkermark eller växte igen blev växten hänvisad till skogskanter och svagt betade torrängar.

Korskovall har ibland vitgröna stödblad och gulvita blommor f. alutaceum, något som noterats vid ett tiotal tillfällen under inventeringen. Plantor med denna avvikande blomfärg växer på Öland alltid tillsammans med normalfärgade.

Gammal, bofast.