backförgätmigej
Myosotis ramosissima
Mer information om arten

Backförgätmigej växer i varma lägen på torr, sandig eller grusig mark med för övrigt gles vegetation. Betade, gärna tuviga torrängar, någon gång ohävdade, är de i särklass vanligaste växtplatserna. När betesmarken röjs gynnas backförgätmigej. I tokfuktängar hittas den uppe på de lite torrare tuvorna. Den är kulturgynnad med växtmiljöer som gamla sandtag, jordtippar, kanalkanter, gräsmattor och grusplaner. Ibland hittas den i väg- eller åkerkanter.

Backförgätmigej är jämnt spridd över hela Öland. I Sterner (1938) anges att arten är sällsynt på alvaren och själv såg han växten endast vid två tillfällen i denna miljö: Köping alvar 1935 och Karum alvar 1944. De flesta dåtida fynd är i stället gjorda längs västra och östra landborgen och nära byar. Betänk också att Sjöstrand (1850) endast uppgav backförgätmigej från två lokaler. Sammantaget stämmer detta inte med dagens utbredningsmönster. På alvarmark är den idag mer frekvent än sin nära släktning vårförgätmigej M. stricta. Det förefaller som backförgätmigej ökat något under 1900-talets andra del och även erövrat alvarmarken, orsaken till detta är oklar.

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Sjöstrand (1850) "endast observerad i kalkbranter vid Vickleby och Resmo". Tidigt belagd Öland: C. O. Boije af Gennäs 1882 (S).

Utbredning

Funnen i 85 rutor = 89 %; allestädes = 33 socknar.
Sterner 1938 allmän = 33 socknar.

Förändring: Något ökande + (främst på alvarmark).

karta