Fliknäva har inkommit med vallfrö och från åkermiljöer spridit sig ut i landskapet. Sjöstrand (1850) uppgav den endast från fem socknar, alla söder om Borgholm. Idag utgör åkermiljöer ca 15 % av rapporterna. I stället är fliknäva främst funnen i betade torrängar, gärna där marken trampats eller sårats genom röjningar. Någon gång är den noterad i grusalvar där den delar växtplats med ölandssolvända Helianthemum oelandicum. Växten dyker upp i ruderatmiljöer som jordtippar eller stenhögar. Den kan även växa i grusiga vägrenar eller som ogräs i trädgårdar.

Fliknäva är ganska väl spridd över stora delar av Öland. Växten har inte lyckats erövra hela Stora Alvaret, på den norra delen är den fortfarande ganska sällsynt. På södra delen är den vanligare och växer vid alvarbyar, längs traktorvägar, i gamla stenbrott och horvor. Intressant är att runt Horns kungsgård, Högby sn, där den först noterades är den vanlig och spridd än idag. I områden med mindre odlingsbar mark och betesmarker, som längst i norr, Böda sn, är den av lätt förståeliga skäl ganska ovanlig. På sikt bedöms förekomsterna i åkermiljöer komma att minska. Jämfört med Sterner (1938) ses en antydd ökning i statistiska analyser (Telfer).

Inkommen, bofast.