Dvärgmåra växer främst från Svealand och norrut på fuktig torv- eller sandmark. Växten är felaktigt uppgiven från Öland av C. A. Westerlund i Naturhistoriskt diarium 1849–52 (Runsten: Dyestad 1849). Enligt M. G. Sjöstrand i UUB 2 är fyndet felbestämt.