käringtand
Lotus corniculatus
Mer information om arten

Käringtand är vanlig på alvarets betade torrängar, sandiga gräsmarker, på tuvor i kalkfuktängar samt havsstrandängar där den främst växer ovanför högsta vattenlinjen. Den hittas i allehanda gräsmarker, gamla vallar och trädgårdar. Käringtand förekommer även i ruderatmiljöer som stenbrott och jordtippar. Ibland växer den i vägrenar, åkerkanter och glesa tallskogar.

Käringtand är en mycket vanlig växt på Öland och spridd över hela ön, främst utmed stora delar av kusten, på Stora Alvaret och i Mittlandet. Endast Mörbylångadalens åkerlandskap saknar arten. Käringtand klarar sig bra med den rådande markanvändningen och kan även hålla sig kvar i ohävdade marker men gynnas av bete.

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 1 juni 1741 då käringtand är en av alla de växter han noterar sin första dag på Öland när han landstigit vid Färjestaden (Linnæus 1745). Även idag växer käringtand flerstädes nära hamnen, bland annat är den funnen på norra hamnpiren. Tidigt belagd Vickleby: J. P. Velander 1866 (OHN).

Utbredning

Funnen i 93 rutor = 98 %; allestädes = 33 socknar.
Sterner 1938 allestädes = 33 socknar (i liggaren noterad från 31 socknar).

Förändring: Oförändrad ± 0