Solvända växer solöppet på torr, måttligt kalkrik men fosforfattig mark. Den är en karaktärsart för betade och örtrika alvartorrängar med spridda enbuskar. Denna naturtyp benämns ibland Avenetum, uppkallad efter det vanligaste gräset i miljön, ängshavre Helictochloa pratensis (förr Avena pratensis). Solvända växer även i grusalvar, på platåer med sprickrik kalksten, i slåtterängar, betade hässlen och mindre ängsrester insprängda i skogen. Vägrenar, åkerkanter och ruderatmiljöer (stentipp) kan ibland duga som växtplatser. Arten vill helst ha hävdade marker men missgynnas av alltför högt betestryck. På ohävdade lokaler kan den hålla sig kvar några år men försvinner i takt med tilltagande igenväxning. Extra känslig är solvända om marken tillförs näringsämnen då den konkurreras ut och snabbt försvinner. Även om solvända fortfarande är väl spridd på Öland bedöms arten ha minskat något eftersom kvalitén på dess favoritbiotop försämrats; denna försämring kommer troligen att fortgå framöver.

Solvända är vanlig över i stort sett hela Öland. Speciellt frekvent är den på den norra halvan av Stora Alvaret. I Mittlandet finns den kvar på många igenväxande betesmarker men där riskerar den på sikt att försvinna. När försiktiga röjningar sker i skogen, ofta av gamla slåtterängar, svarar den snabbt och positivt på ingreppet. Barrskogarna i Böda sn har av lättbegripliga orsaker få fynd.

Solvända kan sällsynt ha kronblad som är orange eller svavelgula–vita till färgen; detta är noterat vid några tillfällen under inventeringen. Solvända företräds på Öland av underarterna ljus solvända subsp. nummularium och mörk solvända subsp. obscurum. De skiljs på att ljus solvända har rikligt och tätt med stjärnhår på undersidan av bladen (undersidan ser ljus ut) medan mörk solvända i princip saknar stjärnhår på bladundersidan eller har enstaka, längre stjärnhår (undersidan ser mörkgrön ut). Mellanformer förekommer men är inte så vanliga. Ljus solvända har en östlig utbredning i Norden och är vanlig främst på Öland, Gotland och vidare norrut till Uppland och Åland. Mörk solvända är i Norden främst funnen i Danmark och södra Sverige: Skåne, Blekinge och södra Småland (Jonsell & Karlsson 2010).

Gammal, bofast.