Luddvårlök anses inhemsk i Mellaneuropa och lokalerna i Sverige utgör nordliga utposter. Växten förekommer i Skåne, Blekinge, östra Småland och på Gotland. De flesta av dagens lokaler finner man på kyrkogårdar, i parker och trädgårdar. Förr förekom växten även som åkerogräs, en växtmiljö där den numera är försvunnen.

Luddvårlök upptäcktes som ny för Öland 2012 i en nötbetad torräng som tidigare varit åker. Vid upptäckten växte den främst utmed trampade kreatursstigar, något som var gynnsamt för den ljuskrävande arten. Under senare år har betestrycket i fållan varit alltför högt för att beståndet ska utvecklas bra; antalet plantor har sjunkit något. På lokalen förekom även rika bestånd med skärblad Falcaria vulgaris, en art som minskat från 1000-tals plantor när betet infördes och som idag är försvunnen. Kanske har luddvårlök förekommit på lokalen under många år och det vi ser är en rest av en tidigare större förekomst? Inte många botanister besöker denna typ av lokaler under artens korta blomningstid. Att luddvårlök skulle vara möjlig att finna på Öland har vi förstått med tanke på att närbelägna Kalmar hyser flera lokaler. Framtiden får utvisa om luddvårlök blir kvar i den öländska floran.

Gammal och förbisedd eller inkommen, bofast.