Rankstarr växer skuggigt på våt och näringsrik skogsmark. På Öland hittar man den på socklar i sumpskogar med klibbal eller glasbjörk, i ängsbarrskogar, ädellövskogar, skogskärr, sumphålor i tallskogar och utmed källflöden i fuktiga blandskogar. Den kan sekundärt också växa på kulturpåverkade lokaler som utmed diken och grävda luftningsdammar för avloppsvatten. Arten tycks indifferent för kalk.
Utbredningen är tudelad med fynd längst uppe i norr, Böda och Högby sn, samt i de västliga socknarna Högsrum, Glömminge och Algutsrum med den sydligaste lokalen i Vickleby strandskog. I Sterner (1986) står om rankstarr: "I senare tid många nya lokaler …" vilka tidigare nedtecknats i (Lundqvist 1970 a). Detta antagande byggde på att Sterner (1938) redovisade rankstarr från endast åtta lokaler. Ökningen tycks inte ha hållit i sig eftersom dagens fyndbild är mycket lik den från mitten av 1980-talet. Arten kan vara förbisedd då en del växtplatser ligger djupt inne i fuktiga skogar, långt från bebyggelse. Jämfört med Sterner (1986) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Högsrum: Rönnerum M. G. Sjöstrand 1837 i NSB 8a. Publicerad av Sjöstrand (1850) "i träsk vid Borgaträsk, Mossberga, Rälla, Högsrum, Skogsby etc." Tidigt belagd Torslunda: Tveta A. G. Longberg 1846 (UPS).
Utbredning
Funnen i 14 rutor = 15 %, tämligen sällsynt = 7 socknar (ej återfunnen Torslunda; nyfynd Föra).
Sterner 1938 sällsynt = 4 socknar (8 lokaler); Sterner 1986 funnen i 12 rutor = 13 %; tämligen sällsynt = 7 socknar (nyfynd Glömminge, Algutsrum och Vickleby).
Förändring: S 38 något ökande +; S 86 oförändrad ± 0

