Piggstarr växer på öppen, torr–frisk och gärna näringsrik mark. Enligt Sterner (1938) är piggstarr troligen ursprunglig på västra Öland i övre havsstrandängen och här växer den än idag på flera strandängar, både betade och ohävdade. Men idag är växten främst funnen i kulturpåverkade miljöer som vägkanter, åkerrenar, gräsmattor samt ruderatmarker som gamla sandtag, kalkstensbrott och jordbrukstippar. Den vill helst ha solöppna lokaler och klarar inte att växa i tätare skogar, men ses ofta i skogsbryn. Även i slåtterängar, betade torrängar och på tuvor i fuktängar kan arten växa. Piggstarr är en av få starrarter som man kan hitta i den egna gräsmattan på tomten, den tål klippning bra.

Piggstarr är allmän över hela ön. Lite glesare ligger fynden på Stora Alvaret där den främst förekommer i områden med något mäktigare jordtäcke, gärna nära alvarbyarna.

Piggstarr kan främst förväxlas med två närstående arter: snårstarr C. pairae och mörk snårstarr C. muricata. Piggstarr har rötter som är glänsande, mörkt vinröda när den yttre barken skrapats av, speciellt gäller det äldre rötter. Däremot har både snårstarr och mörk snårstarr rötter med glanslös och vit innerbark. Två andra karaktärer som anges i floror är att bladskivans snärp är tydligt längre än brett hos piggstarr medan de två andra har ett kort snärp, oftast lägre än brett. Fruktgömmena hos piggstarr har en svampaktig vävnad mot basen, något de andra saknar. Den närstående långstarr C. divulsa subsp. lersii. brukar vara lätt att skilja ut då den är tydligt högväxt och de nedre axen sitter långt åtskilda; det nedersta brukar dessutom vara tydligt skaftat och ibland grenat.

Gammal, bofast.