Fyrisvide är en hybridkultivar mellan mandelpil S. triandra och korgvide S. viminalis. Den har planterats som material till korgflätning, för att stabilisera flodstränder och som vindskydd. På södra Öland har den odlats länge och ansågs naturaliserad redan i mitten av 1800-talet. Fyrisvide sprider sig vegetativt och bara honplantor är kända från Sverige. Under inventeringen har den återfunnits på en lokal där den har lång kontinuitet och bör därför anses bofast i landskapet.
Fyrisvide växer som en buske, barken har tendens att flagna av och exponerar då en roströd mellanbark. Årskvistar är gröna–rödbruna–olivbruna och filtludna. Knopparna är också håriga, påfallande långa, tillspetsade, med kantlist och spetsen böjer utåt. Bladen sitter tätt, är rödtonade som unga, 5–10 ggr så långa som breda; bladkanten är nedböjd och fint sågad.
Kulturflykting, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad: Fries (1839). Även i Sjöstrand (1850) "På södra Öland, i socknarna Åhs, Wentlinge och Gräsgård flerstädes ymnig"
Utbredning
Funnen i 1 ruta = 1 %; mycket sällsynt = 1 lokal.
Sterner 1938 mycket sällsynt = 2 lokaler.
Förändring: Något minskande -
Lokaler
Ås: M. G. Sjöstrand 1850, Näsby österut mot havet åkerren RS 1933 det. C. Blom, kvar Näsby malm österut, åkerren 623499 154095 CrA 2015 (eget herb.), belägg J. Josefsson 2016 (OHN).
Ej återfunnen:
Ventlinge: M. G. Sjöstrand 1850, Gammelgärde, åkerren RS 1933, eftersökt utan fynd CrA 2015.
Osäkra fynd, belägg ej granskade:
Gårdby: O. Sillén 1879 (OHN). Kastlösa: Rob. Jonsson 1890 (LD).