backstarr
Carex ericetorum
Mer information om arten

Backstarr växer på torr, mager, ofta sandig mark som alvartorrängar och sandgräshedar. De flesta lokaler är hävdade genom bete eller i sällsynta fall slåtter. Backstarr är inte beroende av kalk men klarar extremt kalkrika lokaler som stäppartade torrängar, grusalvarens uppfrysningsmark och sprickrika kalkstensplatåer. Den växer också i betade hässlen, ljunghedar, glesa tallskogar, vägkanter och på tuvor i kalkfuktängar. Backstarr är tydligt bunden till näringsfattiga gräsmarker med lång kontinuitet som hävdade (Honor Prentice muntlig uppgift 2022).

Backstarr är vanlig främst på Stora Alvaret och övriga småalvar. Den är sällsynt i östra sjömarken och längst i norr med endast ett fynd i Böda sn. Arten är beroende av en lågvuxen vegetation och gynnas av betesdrift. En viss minskning har troligen skett utanför Stora Alvaret då kvalitén på en del av dessa miljöer har försämrats genom igenväxning och ökad näringsbelastning. Det är viktigt att Ölands många naturbetesmarker fortsätter att hävdas och inte gödslas för att backstarr och dess grannar i torrängen ska fortleva. Torrsommaren 2018 var tuff för backstarr som, åtminstone tillfälligt, försvann från många lokaler.

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: på backar allmän. Tidigt belagd Ventlinge: Einar Wahlgren 1888 (OHN).

Utbredning

Funnen i 58 rutor = 61 %; allmän = 32 socknar (ej återfunnen Egby).
Sterner 1938 allestädes = 33 socknar.

Förändring: Något minskande -

Lokaler

Nordligaste fynd:
Böda: Alvara sjömark, välbetad sandgräshed vid havet 634403 157676 UBA & TGn 2006.

karta