Brunklöver har i Sverige en nordlig utbredning, från norra Svealand och delar av Norrland. Den växer på frisk mark som är hävdad genom slåtter eller svagt bete. På Öland är växten noterad sedan början av 1800-talet då den växte i slåtterängar och lundar. Från slutet av 1800-talet finns enstaka fynd av brunklöver från åkrar vilket tyder på en viss påspädning med vallfrö.
Brunklöver har alltid varit en sällsynt växt på Öland. Belägg samlades från sju socknar mellan 1854–1934 (Köping, Högsrum, Algutsrum, Torslunda, Vickleby, Mörbylånga och Kastlösa). Efter 1943 är brunklöver funnen i en slåtteräng i Böda sn där den numera är mycket sparsam och riskerar att snart försvinna. Den hittades 2019 i en åkerkant i Vickleby sn, kanske en relikt förekomst? Äldre fynd i socknen finns från fyra lokaler.
Gammal och inkommen, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Primärfynd i Hulteen (1810) Vickleby: på sidlänta ängar i V. gärde. Tidigt belagd Vickleby: Alfred Ahlquist 1854 (S).
Utbredning
Funnen i 2 rutor = 2 %; mycket sällsynt = 2 lokaler.
Sterner 1938 sällsynt = 6 socknar; Sterner 1986 sällsynt = 7 socknar (22 lokaler men bara en aktuell).
Förändring: Starkt minskande ---
Lokaler
Böda: Lindreservatet Kronängen, i gammal slåtteräng ÅL 1979–82, senast sedd i slåtterängen 635561 157428 Jan Sjögren 2020 (foto AP). Vickleby: Lorenspark, åkerren RS 1920, återfynd i området Haga Park öster om, åkerkant och traktorväg 627232 153807 UBA & TGn 2019 (OHN).
Tidigare ej publicerat fynd:
Köping: Köping, äng Curt Hedenstedt 1934 (OHN).