Kummin anses ursprunglig i Europa förutom de västra och södra delarna. Den har dessutom en gammal odlingstradition som kryddväxt och har därifrån spridit sig ut i odlingslandskapet. Kummin föredrar betade torr–friskängar som gärna får vara något kalkpåverkade. Den växer i kanten av kreatursstigar, längs traktorvägar och på nyröjda partier. Växten är också relativt vanlig i vägrenar och längs åkerkanter. Ibland hittas den i betade hässlen, glesare tallskogar på sand och slåtterängar. Få fynd finns från gårdsmiljöer, gräsmattor och annan starkt kulturpåverkad mark, en växtmiljö som pekas ut i Sterner (1938). Längs havet hittas kummin på driftvallar eller grus- och sandstränder. En majoritet av de aktuella fynden (ca 75 %) är gjorda i naturbetesmarker vilket delvis förklarar en viss snedfördelning av fynden över ön.

Kummin har en övervikt av fynd längs östra sidan av Öland i den så kallade sjömarken. Lite glesare är det på Stora Alvaret, Mittlandet och längst uppe i norr i Bödas barrskogar. Ganska få fynd är gjorda längs västra kusten och den annars så artrika västra stenkusten har glest med observationer vilket är svårt att förklara.

Gammal och kulturflykting, bofast.