Rödmålla anses ursprunglig på havsstränder där den växer på uppkastad tång eller direkt på sandstranden. Hårdbetade, gyttjiga och trampade stränder, gärna med sötvattensutflöde, hyser ofta växten. Även steniga och grusiga stränder klarar den av; där kan den bli dvärgväxt och svår att känna igen. Rödmålla är vanlig i ruderatmiljöer såsom gödselhögar, jorddeponier, rötslam, soptippar, gamla stenbrott och grävda bevattningsdammar. Ibland ses den i gårdsmiljöer, på ladugårdsplaner och åkrar; i den sistnämnda miljön kan den uppträda rikligt tillsammans med fodermajs. På många lokaler växer rödmålla tillsammans med blåmålla Oxybasis glauca.

Rödmålla är vanlig över stora delar av Öland, speciellt längs den östra kusten, där den har en nästan kontinuerlig utbredning från Bödabukten uppe i norr till Ås sn längst nere i söder; den saknas endast längs den milslånga Bödabukten. Däremot är Ölands nordvästra kust alltför exponerad för att vara optimal för rödmålla. På Stora Alvaret är det glest med fynden men den kan växa på högar med jord eller gödsel som tippats på alvarmarken. Eutrofieringen av landskapet har gynnat rödmålla.

Gammal, bofast.