Backvicker föredrar sandiga och glesare tallskogar där den främst påträffas i skogsbryn, kraftledningsgator eller längs skogsvägar. Sällsynt är den funnen på sandstränder där tallskogen går ända fram till havet, i svagt hävdade och buskrika torrängar samt någon gång i ruderatmiljöer.
Backvicker bedöms ha ökat något sedan Sterner (1938) och en orsak är den plantering av tall som skedde i början av 1900-talet. Än idag växer den främst i ljusare tallskogar i socknarna Böda, Köping, Gärdslösa och Högsrum. Intressant nog är backvicker kvar i området nära Möllstorp, Algutsrum sn, där primärfyndet gjordes. Avverkningar av planterade talldungar som skett under senare tid gör att backvicker tillfälligt gynnas på dessa lokaler men det uppslag av sly som ofta blir resultatet är på sikt negativt för arten.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Algutsrum: Möllstorp, skogbevuxen kulle öster om byn M. G. Sjöstrand 1837 i GH 1, kvar och ymnig RS 1933. Tidigt belagd Algutsrum: Möllstorp E. V. Skotte 1887 (LD). Backvicker är under inventeringen funnen i ett skogsbryn ca 1 km nordost om Möllstorp. Först publicerad: Hartman (1843).
Utbredning
Funnen i 19 rutor = 20 %; tämligen sällsynt = 9 socknar (ej återfunnen N. Möckleby; nyfynd Högby, Persnäs, Långlöt och Mörbylånga).
Sterner 1938 sällsynt = 5 socknar; Sterner 1986 sällsynt = 6 socknar (nyfynd N. Möckleby).
Förändring: S 38 något ökande +; S 86 något ökande +
