Svarta vinbär anses ursprunglig främst i delar av östra Mellansverige där den växer i fuktiga skogar, alkärr och längs bäckar. Busken har även odlats sedan länge och de tidiga öländska fynden talar för att de var spridda från odling. Svarta vinbär noterades i Sterners liggare vid Borgholms Kungsgård samt nära prästgårdarna i Glömminge och Kastlösa. På dagens Öland finner man växten i alkärr, fuktiga blandskogar och längs diken. Den verkar ha en förkärlek att växa nära stenmurar och i stenskravel. Någon gång är den funnen i vägkanter, kvarstående vid ödetorp och som utkast på jordhögar. När fuktiga skogar gallras kan den gynnas och expandera, åtminstone tillfälligt.

Svarta vinbär har haft en tydlig expansion sedan Sterner (1938) vilket talar för att växten är ganska ny i det öländska landskapet. De flesta fynd är gjorda nära bebyggelse men det finns några från västra kustskogen som kan vara ursprungliga, lokalerna anges som alsumpskog respektive fuktig lövskog. Vid Borgholm där primärfyndet gjordes finns växten kvar än idag i en liten lundrest. Även de nordliga fynden är gjorda i till synes naturliga miljöer som kärr i lövskog.

Gammal?, främst kulturflykting, bofast.