Grönamarant/toppamarant är ursprunglig i Nord- och Sydamerika. Det är ett formrikt komplex med i Norden fyra urskiljbara underarter. Två av dem har plantor med få grenar samt en tydligt avsatt och mörkgrön blomsamling i toppen: nålamarant subsp. hybridus och grönamarant subsp. powellii. Båda växer spontant i Syd- och Nordamerika. De skiljs på att grönamarant har längre förblad (5–6,8 mm, dubbla längden jämfört med hyllebladen) och förbladet har en tydlig hinnkant (upptar 2/3 av förbladets längd). Nålamarant har ett kortare förblad (2,8–4 mm), förbladet är ca 1,5 gånger längre än hyllebladen och hinnkanten upptar ca hälften; denna underart är inte uppgiven för Öland.

I odling har sedan blodamarant subsp. cruentus och toppamarant subsp. hypochondriacus uppkommit. De har blomsamlingar som är röda, gulgröna eller sällsynt gröna, plantorna är rikt grenade. Särskiljande dem emellan är längden på förbladen. Blodamarant har kortare förblad (2,5–3 mm), det är lika långt som hyllebladen. Stiftbasen är slank och tydligt avskild från frukten, som en näbb (Jonsell 2001). Toppamarant har längre förblad (3,5–4,5 mm, ca 1,5 gånger längden av hyllebladen) och ett stift med tjock bas som är otydligt skild från frukten. Toppamarant har i många fall felaktigt uppfattats som blodamarant (Edqvist & Karlsson 2007). Något fynd med belägg av dessa två underarter har inte godkänts av expert under inventeringen varför de redovisas i klump.

Inkommen och kulturflykting, bofast.