Buskviol växer solöppet–lätt skuggigt på torr, kalkrik mark. Den förekommer i många miljöer och är vanlig i betade alvartorrängar med spridda enar där den främst växer i kanten av enbuskarna men kan även ses helt öppet i torrängen. I alvarkarster är den mycket vanlig liksom i ljusare skogar såsom ädellövskogar, blandskogar, hässlen (gärna betade) och tallskogar. I skogsmiljöer föredrar den att växa i brynmiljöer, busksnår och längs skogsvägar. Sällsynt är den funnen i ruderatmiljöer (jordtippar och stenhögar) och någon gång även i åkerkanter. Buskviol klarar även att växa i den extrema miljö som alvarets vittringsgrus erbjuder. Om röjningar sker och bar jord blottläggs kan arten explodera i antal. När Mörbylånga kommun grävda ner vattenledningar längs vägen mellan Tveta och Gårdby kantades vägen nästa år av ett flera meter brett och blått band med buskviol.

Buskviol är vanlig och spridd över hela Öland. Speciellt frekvent är den på Stora Alvaret och inom Mittlandet. På sydöstra Ölands sjömarker saknas växten helt eftersom enbuskrika torrängar där är sällsynta. Det är också är glest med fynd i de kalkfattiga barrskogarna i Böda sn.

Buskviol kan ibland ha helt vita blommor vilket noterats ett antal gånger under inventeringen. Även andra avvikelser i blomfärgen förekommer. På en nyröjd torräng vid Borgholms flygplats, Räpplinge sn, hittades en stor förekomst med plantor vars kronblad var melerade i blått och vitt.

Gammal, bofast.