gulsippa
Anemone ranunculoides
Mer information om arten

Gulsippa växer främst i kalkpåverkade skogar på något näringsrik mark. Växtmiljöerna utgörs av ädellövskog exempelvis ek–askskogar, rena bestånd av avenbok eller lundalm. Den ses även i hässlen, alsumpskog och tallskog på kalkrik sand; en del växtlokaler anges vara betade. Gulsippa dyker upp i mindre lövdungar omgivna av betesmarker, slåtterängar, vägrenar och åkerkanter. Växten odlas ibland och är funnen på utkast och kvarstående på ödetomt.

Gulsippa är en vanlig växt på Öland. Inom stora delar av Mittlandet och den västra kustskogen är den en karaktärsart. På Stora Alvaret är det glest med fynden men växten har hittat till några små träddungar långt från närmaste skog men är där i de flesta fall inplanterad (muntlig uppgift Tommy Knutsson). I kalkfattiga barrskogar som söder om Köpingsvik samt på nordligaste Öland är det glest med fynd och fortfarande saknas gulsippa längst nere i söder, Ås sn.

Gammal och kulturflykting, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: i lundar allmän. Tidigt belagd Öland: A. Ahlqvist 1813 (UPS).

Utbredning

Funnen i 67 rutor = 70 %; allmän = 32 socknar.
Sterner 1938 allmän = 31 socknar (Gräsgård och Ås 0); Sterner 1986 allmän = 32 socknar (nyfynd Gräsgård).

Förändring: Oförändrad ± 0

Lokaler

Sydligaste lokalen:
Ventlinge: Kristinelund 850 m VSV, lövskogslund med hassel, ek och björk, på gamla strandvallar av alunskiffer 624069 153676 UBA & TGn 2016.

karta