Hasselbjörnbär är den i särklass vanligaste björnbärsarten på Öland. Den förefaller klara sig bättre på starkt kalkrik mark jämfört med de flesta andra öländska björnbärsarter; vid ett par tillfällen är den funnen i den extrema miljön alvarkarst. Den har ökat något sedan Sterner (1938) men är fortfarande sparsamt förekommande på Stora Alvaret och i de sydöstra socknarna. Möjligen har den också uppmärksammats mer under den aktuella inventeringen. Jämfört med Sterner (1938) ses en viss ökning i statistiska analyser (Telfer).

Normalt har hasselbjörnbär blad med tjock, ljus filtaktig hårighet på undersidan och inga eller få skaftade glandler. En form som närmast liknar hasselbjörnbär, men som har blad utan tjock filt och rikligt med skaftade glandler i blomställningen har påträffats på några ställen. Denna form finns spridd i södra Sverige och är på gång att beskrivas som en egen art, Rubus wahlbergioides. Både den och hasselbjörnbär har 35 kromosomer.

Gammal, bofast.