Sjöfräken är spridd över hela ön med en viss koncentration till de stora våtmarkerna i Mittlandet. Den drar fördel av de vattenmiljöer som skapas i dagens odlingslandskap som bevattningsdammar, dämmen och större vattenhål till betesdjuren. Men dräneringen av landskapet bedöms ha missgynnat arten och en viss minskning jämfört med Sterner (1938) ses i statistiska analyser (Frescalo).
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: sällsynt. Tidigt belagd Kastlösa: J. W. Ankarcrona 1857 (GB).
Ekologi
Sjöfräken växer på blöt mark i bäckar, diken, kanaler, dammar, grävda vattenhål och gamla stenbrott. Den ses även i skogskärr, betade eller ohävdade fuktängar, alvarträsk och sumpskogar. Sjöfräken tolererar något bräckt vatten och kan växa vid bäckutflöden på havsstränder. Växtsättet varierar mycket; i skuggiga lägen blir stjälkarna förgrenade medan de i fullt solljus och på kalkrik grund är ogrenade.
Utbredning
Funnen i 72 rutor = 76 %; allmän = 33 socknar.
Sterner 1938 funnen i 52 rutor = 55 %; allmän = 32 socknar (Segerstad 0).
Förändring: Något minskande -
