Luddlosta är vår vanligaste art i släktet Bromus. Den är ettårig och blommar i maj–juni på torr, öppen, helst sandig mark och är ofta en av de första växterna att kolonisera bar sand. Särskilt vanlig är den på alla typer av alvarmark där den växer på de mosskuddar som täcker hällmarken men också direkt i tunt vittringsgrus eller alvarmo. I denna miljö blir luddlosta endast några centimeter hög med ett enda småax medan den i åkrar kan vara tämligen högväxt med talrika småax. Luddlosta växer även i betade torrängar, gärna där djuren sparkat upp gropar och exponerat bar sand. Den hittas även på tippade grushögar, i gamla sandtag och gårdsmiljöer. Utefter kusten växer den på sandstränder och klapperstensvallar.

Luddlosta är en mycket vanlig växt över hela Öland och det är få miljöer där den helt saknas. I fuktängar klarar den att växa uppe på betade tuvor och i Bödas barrskogar letar den sig till sandiga skogsvägar. Mittlandet bjuder på insprängda alvarpartier, betade torrängar och även borgruiner där den kan slå sig ner.

Luddlosta är mycket variabel och beroende på ståndort samt näringstillgång kan den se mycket olika ut. Det finns även genetiskt skilda populationer, både införda och inhemska. En sådan är underarten strandlosta subsp. thominei, som har nedliggande strån och oftast helt kala småax. De korta stråna mäter 3–10 cm och ytteragnarna 6–6,5 mm. Det mesta av luddlosta på Öland faller annars inom underarten vanlig luddlosta subsp. hordeaceus. Den har oftast håriga småax, ytteragnar som mäter 8–11 mm och frukt som är kortare än inneragnen. Underarten falsk finlosta B. hordeaceus subsp. pseudothominei står mellan vanlig luddlosta B. hordeaceus subsp. hordeaceus och finlosta B. lepidus. Småaxen är glatta, ytteragnarna mäter 6,5–8 mm och frukten är jämnlång med inneragnen.

Gammal, bofast.