Liten getväppling företräds på Öland av varieteterna backgetväppling var. vulneraria och röd getväppling var. coccinea. Varieteterna har inte alltid hållits isär under inventeringen och övergången mellan dem är glidande. Tydligt rödblommiga plantor har ibland av inventerarna förts till var. coccinea medan övriga ofta har benämnts liten getväppling.
Liten getväppling växer i Götaland och Svealand, främst i områden med kalkpåverkad berggrund. Den är en karaktärsväxt på Ölands alla betade och stäppartade torrängar. Ibland kan den även växa i tuviga friskängar, grusalvar, sprickrika kalkstenshällar och slåtterängar. Liten getväppling har däremot få fynd från vägrenar, åkerkanter och ruderatmark (jordhögar).
Liten getväppling är en vanlig växt på Stora Alvaret och i östra sjömarkerna. Inom Mittlandet är den funnen i torrängar och alvarlika partier som finns insprängda i skogen. Även utmed västra stenkusten är den vanlig. Endast i Bödas barrskogar saknas växten. Där växer i stället stor getväppling subsp. carpatica längs grusiga skogsvägar.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné som var fascinerad av den mångfärgade getväppling han såg under sin öländska resa. Han skriver 2 juni 1741 på vägen mellan Borgholms slott och Köpingsvik. "Anthyllis flore coccineo, den Dillenius in Horto Eltham p. 431 t. 320 kallar vulneraria supina flore coccineo och håller för vara ett helt annat species än det gula slaget, växte här invid stenhögen tillsammans med den gula." Längre fram under resan skriver han den 5 juni i trakten av Kastlösa. "Anthyllis flore coccineo, som vi funno den 2 junii vid Borgholms hög, sågs här på alvaren i myckenhet, var som helst bara fläckar av torr, brunaktig jord framlyste. Om brunaktiga jorden kunde förorsaka en sådan färg, vore det för trädgårdsmästarne ett experiment, som bestyrkte deras sats, att en färgad jord lagd omkring rötterna giver dylika blommor." (Linnæus 1745). Än idag växer liten getväppling inom områdena exempelvis på alvarliknande partier av Köping klint samt Kastlösa alvar. Tidigt belagd Öland: J. E. Zetterstedt 1811 (LD) det. Raino Lampinen 1988 belägg av både var. coccinea och var. vulneraria.
Utbredning
Funnen i 82 rutor = 86 %; allestädes = 33 socknar.
