Klotullört har i Europa en sydlig–västlig utbredning där förekomsterna i Sverige är nordliga utposter. Arten gynnas av ett varmare klimat. Den troddes utdöd i vårt land när den återupptäcktes i Skåne 1983 efter att ha varit borta i 25 år. På senare tid har klotullört ökat starkt i Skåne men på många lokaler är den tillfällig, ofta ses den bara ett eller två år på samma växtplats (Mattiasson & Porenius 2011).

Klotullört är starkt kulturgynnad och växer på torr, öppen och sandig mark. Ölands enda lokal utgörs av en grusig parkering där plantorna flyttar runt lite mellan åren. Den upptäcktes 2009 och har sedan dess varit årsviss, den delar växtplatsen med släktingarna ullört F. arvensis och spenslig ullört Logfia minima. En tillbakagång har skett under senaste åren jämfört med de nästan 900 plantor som räknades in toppåret 2013. Hur klotullört tagit sig till Öland är oklart. Parkeringen ställdes i ordning 2008 och gruset transporterades hit från Rockneby strax norr om Kalmar.

Sent inkommen, bofast.