Rörsvingel växer solöppet på fuktig, något näringsrik och ibland salthaltig mark. Den är ursprunglig längs våra kuster där den växer på exponerade, grusiga eller blockrika stränder, gärna nära tångvallen. Växtplatserna är ofta ohävdade men den klarar ett visst bete. Gräset har också odlats som vallväxt och därifrån spridit sig till inlandslokaler där den växer i allehanda kulturmarker såsom fuktiga åkrar, vägrenar, på dammkanter, längs diken och i fuktängar.
Rörsvingel är spridd, men inte allmän längs öns kuster, vanligare på klapperstenspartierna längs Kalmarsund. Sommaren 2008 inventerades de moränöar som ligger strax norr om Ölandsbron, Algutsrum sn; rörsvingel hittades på samtliga öar och skär. Växten saknas bitvis längs stenkusten norr om Köpingsvik samt delar av östra sidan. I kulturmarker är den spridd över ön men på Stora Alvaret närmast obefintlig. Arten har gynnats när strandbetet minskat och dessutom fått påspädning genom vallfrön. Jämfört med Sterner (1938) ses en antydd ökning i statistiska analyser (Telfer).
Rörsvingel har två uppgivna underarter på Öland: vanlig rörsvingel subsp. arundinaceus och vallsvingel subsp. uechtritzianus (se nedan). Majoriteten av fynden under inventeringen är inte bestämda till underart men torde utgöras av vanlig rörsvingel.
Gammal och inkommen kulturföljeslagare, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Wahlenberg (1821). Den 15 juli 1821 befinner han sig vid södra udden. "Sedan det ansenliga Fyrbåkstornet (som skall vara det största i Sverige) var besett, botaniserades utanför på yttersta udden, der Festuca littorea var ymnigare än jag annars sett den," Tidigt belagd Ås: Ottenby O. Sillén 1876 (OHN). Rörsvingel finns kvar på stranden vid Långe Jan på Ölands sydligaste udde.
Utbredning
Funnen i 79 rutor = 83 %; allmän = 33 socknar (nyfynd Stenåsa).
Sterner 1938 funnen i 51 rutor = 54 %; allmän = 31 socknar; Sterner 1986 allmän = 32 socknar (nyfynd Runsten).
Förändring: Något ökande +

