Vårfingerört växer i betade, tuviga kalkfuktängar tillsammans med älväxing Sesleria uliginosa eller i bestånd med tok Dasiphora fruticosa. Vårfingerört ses ibland i fuktigt grusalvar och igenväxande, fuktiga karstsprickor. Sällan förekommer den i kanten av skogskärr eller på lite torrare växtplatser. Över lag växer den klart fuktigare än släktingarna småfingerört P. verna och grå småfingerört P. subarenaria.

Vårfingerört är spridd främst på Stora Alvaret. I Mittlandet finns några lokaler på de småalvar som ligger insprängda i lövskogen. Få fynd finns från den annars så artrika östra sjömarken. Norr om Borgholm är det få noteringar idag liksom i Sterner (1938), orsaken till detta är svårbegriplig. Vårfingerört förefaller hålla ställningarna på delar av Öland och är idag något mer frekvent noterad på Stora Alvaret jämfört med tidigare inventeringar. Men på västra Öland, söder om Borgholm, förefaller den ha gått tillbaka liksom många andra arter knutna till betade frisk- och fuktängar. Den kan vara något förbisedd bland alla andra gulblommiga fingerörter. På Öland blommar vårfingerört något senare än den snarlika småfingerört. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Vårfingerört kan förväxlas främst med småfingerört och de båda var inte åtskilda förrän en bit in på 1800-talet. Vårfingerört har kronblad med en tydligt orange fläck vid basen; sällsynt kan även småfingerört ha detta. De nedre stiplerna hos vårfingerört är något breda–lansettlika medan de hos småfingerört är smala–linjära, men det gäller att bedöma rätt stipler! Till växtsättet är vårfingerört upprätt och bladrosetten inte allsidigt utbredd, plantan ger därför ett tillplattat, tvåsidigt intryck. Småfingerört däremot växer tätt tryckt till marken med en bladrosett som breder ut sig åt alla håll, plantan blir därigenom allsidig.

Gammal, bofast.