Smalgröe växer i torrängar, gräshedar, busksnår, skogsbryn, lundar och vägslänter. Gräset föredrar torrare mark än vanligt ängsgröe och kan även förekomma i torr kultur- och ruderatmark. Smalgröe är något beteskänsligt.
Smalgröe är vanligt främst inom Mittlandet med dess mosaik av olika växtmiljöer. På Stora Alvaret är det ganska sparsamt och främst funnet på enbuskrika torrängar med svagare betestryck. I de nordliga socknarna Högby, Källa och Persnäs är gräset vanligt, troligen beroende på att smalgröe uppmärksammats av flitiga inventerare som inte nöjt sig med att notera ängsgröe utan underart.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad: Fries (1828) “optima in Ölandia". Tidigt belagd Räpplinge: Borgholms alfvar Johan Erikson 1896 (LD).
Utbredning
Funnen i 55 rutor = 58 %; tämligen allmän = 30 socknar (Egby, Gårdby och Resmo 0).
Sterner 1938 allestädes = 33 socknar (i liggaren noterad från 26 socknar).
Förändring: Oförändrad ± 0
