Bindvide växer på fuktig, mager och oftast kalkfattig mark. Sumpskogar, kalkfattiga skogskärr, gungflyn och fuktiga tallskogar på gamla sanddyner anges som växtplatser. Bindvide växer också i gamla stenbrott, sandtag, utmed diken, i kraftledningsgator och gamla torvgravar.
Bindvide är främst funnen i kalksvaga områden som i västra kustskogen, vid Rälla och Köping tall samt de två nordligaste socknarna, Böda och Högby. För övrigt finns spridda fynd av bindvide. Knappt 20 % av fynden är bekräftade med belägg varför risk för felbestämningar finns. Å andra sidan har säkert en del buskar med bindvide missats av inventerarna. Majoriteten av uppgifter kommer dessutom från ett fåtal inventerare som har god kännedom om arten. En viss minskning jämfört med Sterner (1938) bedöms föreligga. Igenväxning av magra, fuktiga marker samt dränering av landskapet har drabbat bindvide liksom andra arter som växer i liknande miljöer.
Bindvide är vanligen en mindre buske med blad som är omvänt äggrunda, på ovansidan med tydligt insänkta nerver vilket ger dem ett rynkat utseende; bladspetsen är ofta vriden. Bladundersidan har tydligt utstående nerver och korta, lite krusiga hår. Stiplerna är stora, vasstandade och sitter kvar länge. Vedåsarna är tydliga men korta.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Sjöstrand (1850) "allmän". Tidigt belagd Böda: Stora Mossen öster om RS 1918 (S & UPS). Tidigt och granskat belägg S. Möckleby: Degerhamn RS 1933 (S) conf. Carl Blom.
Utbredning
Funnen i 28 rutor = 29 %; spridd = 18 socknar (ej återfunnen Källa, Alböke, Löt, Runsten, Algutsrum, N. Möckleby, Gårdby, Vickleby, Resmo och Mörbylånga; nyfynd Bredsättra, Hulterstad, Segerstad och Ås).
Sterner 1938 spridd = 15–22 socknar (i liggaren noterad från 24 socknar).
Förändring: Minskande --
