Kranssalvia är ursprunglig i sydöstra Europa och vidare mot Främre Orienten. Till Sverige är den inkommen i slutet av 1700-talet med vallfrö och spannmål. På Öland är de första fynden gjorda i slutet av 1800-talet då växten noterades i ödeåkrar, tallplanteringar, vägkanter och trädgårdar. Ingen lokal förutom den vid Tävelsrum (se nedan) har haft någon längre kontinuitet. Kranssalvia odlas även för prydnad och den sentida lokalen härstammar från odling.
Inkommen, förr bofast, numera tillfälligt utkommen.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Ventlinge: Grönhögen C. M. Rydén 1896 (GB, LD & S). Först publicerad: Sterner (1918). "Salvia verticillata L. — Kastlösa s:n: på gräsmattor i en trädgård omedelbart söder om kyrkan, 1904–1907. På samma lokal växa även Onobrychis viciifolia, Sanguisorba minor."
Utbredning
Funnen i 1 ruta = 1 %; mycket sällsynt = 1 lokal.
Sterner 1938 mycket sällsynt = 3 lokaler; Sterner 1986 sällsynt = 6 socknar (6 lokaler varav 2 aktuella).
Förändring: Minskande --
Lokaler
Torslunda: Ölands Folkhögskola, gräsmatta och ohävdat trädgårdsland 627795 154298 UBA & TGn 2011.
Fynd 1986–1999:
Torslunda: Tävelsrum gårdsplan Arne Gustavsson 1952 (LD), kvar vid västligaste gården vägkant 627900 154550 T. Örtenblad 1980, senast sedd JOP 1995.
Övriga äldre fynd:
Räpplinge: Strandtorp söder om, ödeåker RS 1952. Högsrum: Rälla gård strax söder om, tallplantering A. J. Snell 1926 (LD & OHN), kvar Tord Elvius 1936. Mörbylånga: köpingen, trädgårdsflykting K. Rönnäng 1984. Kastlösa: se primäruppgifter. Ventlinge: se primäruppgifter.