glansnäva
Geranium lucidum
Mer information om arten

Glansnäva växer halvskuggigt på kalkpåverkad och stenig mark. Den är vanlig i karster och kalkstensbranter där den är ursprunglig. I betesmarker hittas glansnäva främst i odlingsrösen och längs kalkstensmurar. Även fornminnen som domarringar, gravrösen och fornborgar kan hysa växten. Glansnäva växer även i ruderatmiljöer som stentippar och gamla stenbrott. Sällsynt ses den vid betongfundament, i vägrenar och åkerkanter. Det är påfallande hur hårt bunden växten är till kalksten av olika slag och utseende. Även ett mindre odlingsröse i en idag tät lövskog hyser oftast glansnäva, kanske en relikt efter ett tidigare mer öppet landskap. På vår grannö Gotland uppges, kanske lite överraskande, att glansnäva är sällsynt (Johansson m.fl. 2016).

Glansnäva är spridd över stora delar av Öland. Den är vanlig på Stora Alvaret, delar av Mittlandet och längs västra stenkusten. Det finns några svårförklarliga luckor i utbredningen exempelvis längst i söder, Ås sn. Områden fattiga på kalksten som de stora tallskogarna i Köping och Gärdslösa sn samt Bödas barrskogar är nästan tomma på fynd vilket är begripligt. Glansnäva förefaller klara sig väl på dagens Öland.

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 5 juni 1741 strax norr om Kastlösa där han noterar glansnäva som en av flera växter på västra landborgen (Linnæus 1745). Tidigt belagd Högby: på södra ändan av Holmrev, uti kalkklappern G. Wahlenberg 1821 (UPS).

Utbredning

Funnen i 74 rutor = 78 %; allmän = 31 socknar (ej återfunnen Bredsättra och Ås; nyfynd Stenåsa).
Sterner 1938 allmän = 32 socknar (Stenåsa 0) "på norra Öland sällsynt"

Förändring: Oförändrad ± 0

karta