svalting
Alisma plantago-aquatica
Mer information om arten

Svalting växer i grunt, något näringspåverkat sötvatten i bäckar, skogskärr, sumpskogar och alvarträsk. Den är kulturgynnad och vanlig i diken, kanaler, dammar, vattenhål, betade fuktängar, gamla stenbrott och grustag. Sällsynt är den funnen på sandiga havsstränder, alldeles nära sötvattensutflöden.

Svalting är vanlig över hela Öland men fortfarande lite sparsammare i sydost, något som redan Rikard Sterner anmärkte. Varhelst man idag finner lokaler som någorlunda konstant håller sötvatten kan man räkna med att hitta svalting. Växten förefaller klara näringspåverkade lokaler bättre än släktingen gotlandssvalting A. lanceolatum, något som på sikt kan gynna svalting. Intressant är att på grannön Gotland är gotlandssvalting den vanligaste av de två (Johansson m.fl. 2016).

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: längs bäckar här och där. Observera att gotlandssvalting A. lanceolatum inte var urskild vid denna tidpunkt. Tidigt belägg som är granskat Köping: mellan landsvägen och Köpingsviken, i kärr K. F. Dusén 1894 (S) det. I. Björkqvist 1967.

Utbredning

Funnen i 80 rutor = 84 %; allmän = 33 socknar.
Sterner 1938 allmän = 32 socknar (Segerstad 0).

Förändring: Oförändrad ± 0

karta