backsmörblomma
Ranunculus polyanthemos
Mer information om arten

Backsmörblomma växer i stäppartade torrängar, idag ofta betade. Flera av de aktuella lokalerna bedöms vara gamla slåtterängar. Backsmörblomma är även funnen i gles ädellövskog, skogsbryn, tuviga kalkfuktängar och sällsynt som relikt i vägrenar.

Backsmörblomma är ganska ovanlig på dagens Öland med flest noteringar i Mittlandet. Lämpliga lokaler för backsmörblomma har tunnat ut jämfört med Sterner (1938), speciellt markant är tillbakagången för backsmörblomma på södra och västra delen av Öland. Orsaken är att gamla slåtterängar idag inte hävdas utan växer igen till lövskogar som är alltför skuggiga för att vara optimala för backsmörblomma. En del av de gamla ängarna är i stället omförda till åkermark och växten därmed försvunnen. Backsmörblomma är möjligen något förbisedd under inventeringen men tillbakagången är påtaglig. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Backsmörblomma känns igen på sina stora blommor, utstående foderblad, fårade blomskaft, håriga stjälk, långskaftade och relativt smalflikade basalblad.

I Norden förekommer tre underarter: vanlig backsmörblomma subsp. polyanthemos, ängssmörblomma × polyanthemoides och skogssmörblomma subsp. nemorosus (Jonsell 2001). I en genomgång av backsmörblomma i Norden med statistiska analyser av morfologiska karaktärer på herbariematerial, förkastas mellanformen ängssmörblomma eftersom den överlappade med vanlig backsmörblomma (Fröberg m.fl. 2020). På Öland är endast vanlig backsmörblomma känd. Den har stjälk som nertill är utspärrat hårig, basalblad djupt och smalt flikade. Underarten är östlig i sin utbredning, från centrala och östra Europa och vidare till Sibirien och Centralasien. Skogssmörblomma anses i Norden ursprunglig i sydvästra Danmark men det finns gammalt herbariematerial från Gotland. Den har en stjälk som är tilltryckt hårig, basalblad som är mindre flikade och med bredare bladflikar. Typisk växtmiljö är ekkrattskog. Ängssmörblomma uppges vara intermediär i sina karaktärer men har aldrig angivits från Öland.

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: i ängar och betesmarker här och där. Tidigt belagd Köping: A. W. Thorén 1865 (S) det. subsp. polyanthemos ThK 2015.

Utbredning

Funnen i 31 rutor = 33 %; tämligen allmän = 25 socknar (ej återfunnen Löt, Köping, Bredsättra, Räpplinge, Glömminge, Vickleby, Resmo och Segerstad; nyfynd Böda).
Sterner 1938 funnen i 46 rutor = 48 %; allmän = 32 socknar (Böda 0) "på norra Öland sällsynt"; Sterner 1986 tämligen allmän "om ock N–ut sällsyntare" (utan närmare frekvensuppgift).

Förändring: Minskande --

karta
histkartasterner38