sydsmörblomma
Ranunculus sardous
Mer information om arten

Sydsmörblomma anses ursprunglig på stränder i södra Danmark och klarar en viss salthalt på sina växtplatser (Jonsell 2001). Den växer på fuktig, naken, gärna sandig mark som är näringsrik. Växten är kalkgynnad, konkurrenssvag och behöver öppen jord varför den missgynnas av dagens tätt bevuxna åkrar. På Öland växer sydsmörblomma som åkerogräs, ibland även i vallar och majsåkrar; åkermiljöer utgör ca 1/3 av fynden. Drygt hälften av fynden är gjorda i periodvis fuktiga, betade gräsmarker med tunt jordtäcke, tuviga friskängar samt i kanten av uttorkade vätar. Sydsmörblomma är en ettårig fröbanksart som varierar påtagligt i antal mellan åren. Den slår gärna till där betesdjuren sparkat upp och blottlagt sand eller där marken är gödselpåverkad. I ruderatmiljöer ses den på upplagda jordhögar, vallen av nya bevattningsdammar, i grustag och omgrävda vägrenar. Ett intressant fynd är gjort på själva sydspetsen av Öland, den ständigt föränderliga sandreveln strax NO om fyren Långe Jan. Fyndplatsen alldeles vid havet påminner om växtens naturliga lokaler i södra Danmark.

Sydsmörblomma är ganska ovanlig på Öland med flest aktuella fynd på norra delen av ön främst i socknarna Högby, Källa och Persnäs. För övrigt finns glest spridda observationer över Öland. Ofta är växten fåtalig på sina lokaler men undantag finns. På en friskäng några hundra meter öster om Alvedsjötorp, Högby sn, var sydsmörblomma marktäckande på 40 kvadratmeter. I en trädesåker nära Ismantorp, Långlöt sn, växte den rikligt på en yta av 5000 kvadratmeter. Liksom andra åkerogräs har sydsmörblomma minskat de senaste decennierna. Speciellt på södra halvan av Öland, söder om Borgholm, ser man denna minskning. Samtidigt har den klarat sig bättre i fuktiga, trampade betesmarker som lämnar partier med bar jord där den kan växa. Jämfört med Sterner (1986) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Sydsmörblomma liknar den på Öland vanligare förekommande knölsmörblomma R. bulbosus som dock växer på betydligt torrare lokaler. Båda har tillbakaböjda foderblad men sydsmörblomma är ofta ettårig och saknar den uppdrivna knölen vid plantans bas.

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Öland: J. P. Rosén 1816. Publicerad: Hartman (1820). Tidigt belagd Ås: Näsby E. Fries 1818 (UPS). Sydsmörblomma förekommer än idag flerstädes i Ås sn i åkerkanter och utmed markvägar.

Utbredning

Funnen i 20 rutor = 21 %; spridd = 16 socknar (ej återfunnen Högsrum, Algutsrum, Torslunda, Vickleby och Gräsgård; nyfynd Föra, Alböke, Löt, Långlöt, Glömminge, Runsten och Segerstad).
Sterner 1938 tämligen sällsynt = 12 socknar (18 lokaler); Sterner 1986 funnen i 19 rutor = 20 %; spridd = 14 socknar (nyfynd Räpplinge och Stenåsa).

Förändring: Något minskande - (speciellt som åkerogräs).

karta
histkartasterner86