Vresros är ursprunglig i östra Ryssland, Korea, Japan och norra Kina där den växer på sandiga havsstränder. Den har varit populär i odling för sina vackra, väldoftande blommor och stora nypon. Men vresros har även använts som häckväxt, fått tjänstgöra som stamros för ädla sorter och planterats för att binda sanddyner. Nyponen är uppskattade av fåglar vilket bidrar till spridningen. I nyponen finns dessutom luftfylld vävnad vilket gör att de flyter i havsvatten och på detta sätt kan sprida sig längs kusten (Naturvårdsverket 2019).
På Öland finns ingen uppgift om plantering på sandstränder; de bestånd som rapporteras förvildade har i de flesta fall spridit sig från odling i trädgårdar eller fått lift med någon fågel. Kanske kan även nypon ha flutit med havsströmmar och spridit sig långväga från den småländska kusten? De flesta av dagens förekomster hittas på sandiga–grusiga stränder. Inlandslokalerna är främst belägna i vägkanter med enstaka förekomster i ruderatmiljö (jordhögar), gamla sandtag och betade torrängar. Redan i Sterner (1986) bedömdes vresros som bofast på Öland.
Vresros har en tydlig expansion om man jämför med kartbilden i Sterner (1986). Notabelt är att arten förr inte förekom längs den milslånga Bödabukten förutom strax norr om Ängjärnsudden; numera finns flera förekomster vid de populära badplatserna Fagerrör, Homrevet och Böda sand. Inlandsförekomsterna har tillkommit och dessutom är noteringarna idag betydligt fler både utmed västra och östra kusten av ön, en expansion som kan förväntas fortsätta. Jämfört med Sterner (1986) ses en tydlig ökning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).
Vresros finns på Naturvårdsverkets lista över arter som bedöms som invasiva i Sverige men är ännu inte reglerade inom EU. Andra värstingar på denna lista är bland annat blomsterlupin Lupinus polyphyllos och vattenpest Elodea canadensis. Förekomsterna utmed Bödabukten borde bekämpas innan vresrosbestånden blir alltför stora. Växten är snabbväxande och sprider sig effektivt genom underjordiska utlöpare. Vresros kan på kort tid bilda helt ogenomträngliga bestånd som konkurrerar ut inhemska växtarter.
Kulturflykting och inkommen, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Vickleby: Sandbergen vid stranden K. V. O. Dahlgren 1947 (UPS). Först publicerad: Lundqvist (1970 a). Böda: Ramsnäs udde, 1 ind. på stranden ÅL 1968. Persnäs: Södra holm, 1 större ind. på stranden ÅL 1967. Högsrum: Rälla strax N om fiskarboden, en yngre buske RS 1950, spridd på längre sträcka utefter stranden ÅL 1967; Stora Rör, betydligt självspridd i strandområdet ÅL 1969. S. Möckleby: Degerhamn, Cementbolaget, på alunvarp stort best. ÅL 1969.
Utbredning
Funnen i 57 rutor = 60 %; tämligen allmän = 29 socknar (Källa, Alböke, Egby och Stenåsa 0).
Sterner 1938 ej noterad; Sterner 1986 funnen i 21 rutor = 22 %; tämligen sällsynt = 14 socknar.
Förändring: S 86 ökande ++

