Vårklynne är en konkurrenssvag art som vill ha varma växtplatser dit vårsolen tidigt når fram. Enligt Sterner (1938) är den ursprunglig på havsstränder och i västra landborgens sluttningar. Vårklynne växer ofta i betade torrängar där tramp av djuren skapat luckor i vegetationen och är även vanlig som åkerogräs. Den ses även i betade hässlen och gynnas när röjningar sker i betesmarken vilket skapar ytor med bar jord. I fuktängar växer den uppe på tuvorna och den är även funnen i glesa tallskogar. Andra växtmiljöer är vägkanter, grusiga och steniga havsstränder, glesa gräsmattor, slåtterängar, grusplaner samt ruderatmarker (stenbrott, jordtippar, grus- eller sandtag). Med en så bred ekologisk nisch är det lätt att förstå hur vanlig vårklynne är på Öland.
Utbredningen är ganska jämn över hela ön. Även på Stora Alvaret kan man finna vårklynne. Där växer den i horvor (åkrar omgivna av betesmark), på stentippar och i glesbevuxna torrängar.
Den ljusgröna bladrosetten övervintrar och visar sig tidigt på våren. De späda bladen går utmärkt att äta och vårklynne saluförs och odlas som mâchesallat.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 2 juni 1741 vid något av stenbrotten söder om Borgholms slott. "Växter utom Lepidium och gräslöken funnes inga andra i stenbrotten märkvärdige utom Valeriana locusta dicta eller vinterrapunselen." (Linnæus 1745). Den Lepidium som nämns är stenkrassing Hornungia petraea. Än idag växer vårklynne vid stenbrotten på Greby alvar, Räpplinge sn. Tidigt belagd Öland: A. Ahlqvist 1814 (UPS).
Utbredning
Funnen i 87 rutor = 92 %; allmän = 33 socknar.
Sterner 1938 allmän = 33 socknar.
Förändring: Oförändrad ± 0
