Björnloka företräds i vårt land av två underarter: vit björnloka subsp. sphondylium och sibirisk björnloka subsp. sibiricum. Vit björnloka skiljs på sina vita blommor där flockens kantblommor är tydligt större och asymmetriska samt de håriga frukterna. Denna underart anses ursprunglig i Skåne och är för övrigt inkommen upp till Mellansverige som förorening i gräsfrö som såtts i parker samt införd via hamnar och spridd längs järnvägar. I Norden har den en sydvästlig utbredning. Sibirisk björnloka har gulgröna blommor där kantblommorna är likstora med flockens övriga blommor, frukterna är kala eller sparsamt papillösa men inte håriga. Den förekommer i större delen av Sverige och har en östlig utbredning i Norden. Där underarterna möts ser man ofta mellanformer. Vid några tillfällen under inventeringen har vitblommiga björnlokor påträffats. Då dessa exemplar saknat stora och asymmetriska kantblommor har de bestämts enbart till art. Ibland hittas plantor med finflikade blad som tidigare förts till var. angustifolium.