Säfferot har en kontinental utbredning i Centraleuropa och vidare österut ända till Sibirien och Japan. I Sverige har den en östlig tyngdpunkt i landskapen Östergötland, Södermanland, Uppland samt på Öland och Gotland; västliga utpostlokaler finns i Västergötlands kalkområden.
Säfferot växer på solexponerad, torr och kalkrik mark. Vanliga växtplatser är ohävdade eller svagt betade torrängar, vägrenar och åkerkanter. Den kan även växa på skiffergrusvallar vid havet. Längs den gamla sandiga banvallen mellan Penåsa–Skärlöv, Kastlösa och Hulterstad sn, finns flera rika lokaler. Sällsynt är säfferot funnen i grusalvar med för övrigt mycket sparsam vegetation.
Säfferot växer främst inom två områden på Öland. Dels finns en nordlig förekomst på östra sidan av Öland, från Högby sn och söderut till Bredsättra. Flera av dessa lokaler ligger i anslutning till de ordar (uddar) som går ut i havet i nordvästlig–sydostlig riktning. Därtill finns en sydlig förekomst längs gamla banvallen nära Skärlöv, Hulterstad sn, och vidare söderut mot Mellby, Segerstad sn. Även på skiffergrusvallar vid havet väster om Albrunna, S. Möckleby sn, finns vidsträckta och rika bestånd. Däremot har de gamla lokalerna i de östliga socknarna Runsten, Gårdby, Sandby och Stenåsa försvunnit. Orsaken till tillbakagången är att flera förekomster utmed banvallen omfördes till åker när järnvägen på Öland lades ner 1961. De trädor och grusiga åkrar där den förr växte är numera övergivna och igenväxta eller tallplanterade, ibland omförda till betesmark. Rikard Sterner anmärkte att säfferot på ett egenartat sätt håller sig till de mest skogfattiga områdena på Öland, det gäller än idag. Jämfört med Sterner (1938) ses en minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).
Säfferot känns igen på att plantan är tydligt hårig, den kraftigt fårade stjälken och de borsthåriga frukterna. Flera ovanliga insekter är knutna till säfferot som gotländsk säfferotsplattmal Depressaria nemolella, större säfferotsplattmal Depressaria libanotidella och fyrpunkterad plattmal Agonopterix quadripunctata. Larver av större säfferotsplattmal lever monofagt på blad, blommor och tunna stjälkar av säfferot. Slutresultatet kan bli att hela plantan gnags ner vilket drabbade plantorna 2016 på en rik lokal nära Mellby, Segerstad sn.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Primärfynd av Linné 9 juni 1741 vid Sandby kyrka. "Sempervivum växte på taken; Athamanta Libanotis dicta, Onopordum och malört växte på kyrkogården; fläder vid de meste byar; Cichorium och Behen album vid åkrarna" (Linnæus 1745). Kursiverade växtnamn i tur och ordning: taklök, säfferot, ulltistel, cikoria och smällglim. Idag hittar man ingen säfferot vid kyrkan i Sandby. Tidigt belagd Ventlinge: Leon Holmström & Ivar Lyttkens 1863 (LD, GB & OHN) conf. UBA 2022 (OHN).
Utbredning
Funnen i 21 rutor = 22 %; tämligen sällsynt = 13 socknar (ej återfunnen Alböke, Egby, Runsten, Torslunda, Gårdby, Sandby, Vickleby, Stenåsa och Ås).
Sterner 1938 funnen i 28 rutor = 29 %; spridd = 18 socknar; Sterner 1986 spridd = 22 socknar (nyfynd Högby, Alböke, Vickleby och Smedby).
Förändring: Minskande --


