gråfibbla
Pilosella officinarum
Mer information om arten

Gråfibblans biotoper och utbredningsmönster skiljer något mellan de två underarterna varför de behandlas nedan under respektive underart.

På Öland förekommer vanlig gråfibbla subsp. officinarum och mattfibbla subsp. peleteriana. Vanlig gråfibbla är mycket variabel, i Sverige oftast pentaploid 2n = 45 och med apomiktiskt förökning. I sydvästra Skåne förekommer tetraploida populationer 2n = 36 med sexuell förökning. Mattfibbla är huvudsakligen diploid 2n = 18 och förökar sig sexuellt. Mellanformer är ganska vanliga och underarterna skiljs säkrast under försommaren. Underarterna har något olika miljökrav (Tyler 2017 b).

Vanlig gråfibbla har långa utlöpare (7–20 cm), rosettbladen är större än bladen på utlöparna, bladstorleken avtar dessutom mot spetsen av utlöparen. Mattfibbla har kortare utlöpare (< 5 cm), rosettblad och blad på utlöparen likstora, ofta avslutas utlöparen med en bladrosett (Tyler 2017 b). Under inventeringen har ca 60 % av fynden bestämts till underart med ungefär lika stor andel vanlig gråfibbla som mattfibbla.

Gammal, bofast.

Första fynd

PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 5 juni 1741 på vägen mellan Bårbyborg och Kastlösa. "Alvarens växter förtjäna uppmärksamhet, såsom de trivas på den allra torraste och skarpaste hälla, nämligen …" (Linnaæus 1745); en av de växter han därefter räknar upp är gråfibbla. Även idag växer gråfibbla nära den väg som Linné red.

Utbredning

Funnen i 87 rutor = 92 %; allestädes = 33 socknar.