Våradonis är en stäppväxt som i Norden endast växer naturligt på Öland och Gotland. Närmaste förekomster finns i östra Tyskland och centrala Polen. Utbredningen är kontinental, från Spanien och södra Frankrike vidare österut mot de centrala delarna av Asien.

Våradonis växer på torr, kalk- och mullrik mark. Växten klarar hävdade lokaler eftersom betesdjuren skyr den giftiga växten samtidigt som den gynnas av att konkurrenterna hålls korta. Dessutom kan fröplantor lättare gro där kreaturen trampat upp marken. Betade torrängar, slåttade lövskogsgläntor, åkerkanter, buskridåer, naturtomt, skiffergrusvallar vid havet och vägrenar utgör växtplatser på dagens Öland.

Våradonis har ca 40 lokaler på dagens Öland, de flesta på sydvästra delen av ön. Några av de mindre och nyligen upptäckta förekomsterna är troligen spridda från odling. Den är återfunnen på sin sydliga utpostlokal i Ås sn, angiven i Sjöstrand (1863). Rimligen rör det sig om en sentida kolonisation från odling, växten borde inte ha funnits där i dryga 150 år utan upptäckt. Våradonis hotas av igenväxning och tillförsel av näringsämnen vilket gör att plantorna konkurreras ut av snabbväxande grannar exempelvis hundkäx Anthriscus sylvestris med flera. Även idag kan man finna en och annan grävgrop på kända lokaler trots att våradonis är fridlyst och dessutom går att köpa på närmaste plantskola. Uppodling utgör fortfarande ett hot speciellt på lokalerna kring Arontorp, Torslunda sn, där flera rika bestånd finns utanför det berömda reservatet. Flera växtplatser har nyligen röjts vilket gynnat våradonis. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer). Skulle jämförelse ske med förhållandena under 1700- och 1800-talet bedöms minskningen vara påtaglig.

Erik Axel Karlfeldt har beskrivit växten, här kallad arontorpsros, i den kända dikten "Vid Färjestaden".

I Arontorp där blommar en ros. Jag far min kos från rosorna på strand. Jag är en öländsk lättmatros, och havet är mitt land.

Gammal och kulturflykting, bofast.