Rävstarr har i Sverige en sydöstlig–östlig utbredning med fynd upp till Gästrikland. Den växer på näringsrik, gärna kalkhaltig lerjord. I sina ursprungliga växtmiljöer, rikkärr samt fuktiga och glesare lövskogar, är den idag mindre allmän. I stället anträffas den vanligen på kulturpåverkade lokaler som diken, vattenhål för djuren, kraftledningsgator och måttligt betade fuktängar. Växtmiljöer där rävstarr tidigare inte noterats är grävda bevattningsdammar och övergivna kalkstensbrott. Rävstarr gynnas av måttligt bete och klarar genom sitt kraftiga växtsätt även en viss igenväxning. Men när denna gått för långt och främst viden Salix spp. tagit över, slås rävstarren ut trots att den är robust och storväxt.

Utbredningen är nästan uteslutande västlig på Öland och följer i söder den västra landborgen, både ovanför och nedanför densamma. I norr runt Horns kungsgård NR, Högby sn, finns flera rika lokaler. Flera lokaler har försvunnit medan några tillkommit, som en mycket rik lokal strax norr om Bredinge malm, Kastlösa sn, där flera hundra plantor växer i en betad äng i kanten på Stora Alvaret. Den fortgående dräneringen och igenväxningen som skett av landskapet har missgynnat arten. En brasklapp är att en del äldre fynd från 1800-talet i stället kan vara blankstarr C. otrubae som länge uppfattades som en skuggform av rävstarr. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Rävstarr kan ibland vara svår att skilja från blankstarr C. otrubae. En användbar metod är att granska den basala slidan längst ner på stjälken. På rävstarr är denna löspassande, ser ut som en några nummer för stor strumpa (tänk Pippi Långstrump), medan den på blankstarren sitter mer "tight" (Schou 2006). Fruktgömmet hos rävstarr har en näbb som är långt kluven på utsidan och kortare kluven på insidan, medan blankstarr har en näbb som är grunt kluven på båda sidorna. Blomaxets stödblad hos rävstarr är korta, mörka och med tydligt markerad och omfattande bas (lik bladöron). Blankstarr har längre stödblad som är ljusa och saknar tydligt omfattande bas.

Gammal, bofast.