Stagg växer på mager, sandig och något fuktig mark och föredrar kalkfattiga förhållanden. Man finner den ofta insprängd i magra betesmarker tillsammans med knägräs Danthonia decumbens, kruståtel Avenella flexuosa och ljung Calluna vulgaris. Eftersom de flesta kreatur undviker stagg står dess typiska tuvor kvar i betesmarkerna. Ibland ses den i gamla fuktiga sandtag eller glesa tallskogar. Påfallande ofta anges växtplatserna som sandgräshedar alldeles invid havet.
Utbredningen följer Ölands kalkfattiga jordarter och är därför uppdelad på fyra områden: norra Öland från Föra sn och norrut, sydost om Borgholm, längs västra kusten mellan Glömminge sn och söderut till Kastlösa samt Ottenbyområdet, Ås sn. På främst västra kusten har en tydlig minskning skett och de tidigare sammanhängande förekomsterna från Glömminge sn söderut till Resmo saknas idag nästan helt. Orsaken till detta är upphörande strandbete och i några fall exploatering. Även av bestånden inom de stora sandfälten vid Köping och Lindby tall, Köping och Gärdslösa sn, återstår idag endast en spillra. Som en liten kompensation har nyfynd gjorts på östra sidan i N. Möckleby sn och något fler lokaler är idag noterade längs den nordöstra kusten. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först publicerad av Ahlqvist (1815–17) Runsten: i magra marker sällsynt. Tidigt belagd Mörbylånga: vid stranden norr om köpingen RS 1909 (S). I Runsten är inte stagg återfunnen och dagens strandängar norr om Mörbylånga är i de flesta fall igenväxta och gräset försvunnet.
Utbredning
Funnen i 29 rutor = 30 %; spridd = 18 socknar (ej återfunnen Räpplinge, Runsten och Resmo; nyfynd N. Möckleby).
Sterner 1938 funnen i 34 rutor = 36 %; spridd = 20 socknar (på utbredningskartan ej markerat Runsten).
Förändring: Minskande --

