Gulkämpar växer som artepitetet antyder på saltpåverkade havsstrandängar, både betade och ohävdade. De havsnära lokalerna står för ca 50 % av fynden och resterande får räknas som inlandslokaler. På de sistnämnda växer gulkämpar på mer eller mindre kalkrik, ofta betad mark i kanten av kalkkärr, på tuviga friskängar och vid alvarvätar. Den klarar även att växa i den extrema miljön som grusalvar erbjuder. Sällsynt finner man växten i ruderatlika miljöer som gamla stenbrott. Däremot är gulkämpar knappast alls noterad från de öländska vägkanterna, en miljö som visat sig vara vanlig exempelvis i Småland (Edqvist & Karlsson 2007).
Utbredningen är jämn över ön med en övervikt för inlandslokaler på södra halvan där Stora Alvaret erbjuder många lämpliga miljöer. På norra halvan av ön är i stället de havsnära lokalerna i majoritet. Gulkämpar saknas inom norra delen av Mittlandet och Böda Ekopark. Sammantaget håller gulkämpar ställningarna i det öländska landskapet.
Gulkämpar är en variabel art vilket redan Linné noterade. Om detta vittnar många belägg i offentliga herbarier som samlats på Öland och namngivits som olika varieteter och subvarieteter. På alvaren finner man ofta en form med kraftig pålrot och vita hårtofsar i bladvecken.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 11 juni 1741 nära Gärdslösa kyrka. "Plantago foliis semicylindraceis integerrimis växte över hela fältet inemot Tjustaby. Bladen voro ovanpå fläckuge som en orm, och där bladen komma upp ur roten satt en lång, vit ull." (Linnæus 1745). För att idag hitta gulkämpar i Gärdslösa sn får man bege sig ner till strandängarna vid havet som vid Störlinge bodar, ca 2 km OSO om Tjusby. Tidigt belagd Ås: Ottenby E. V. Ekstrand 1866 (S) var. communis f. dentata det. Pilger 1932.
Utbredning
Funnen i 84 rutor = 88 % och i 66 av 71 kustrutor = 93 %; allestädes = 33 socknar.
Sterner 1938 allestädes = 33 socknar.
Förändring: Oförändrad ± 0
