Gulkämpar växer som artepitetet antyder på saltpåverkade havsstrandängar, både betade och ohävdade. De havsnära lokalerna står för ca 50 % av fynden och resterande får räknas som inlandslokaler. På de sistnämnda växer gulkämpar på mer eller mindre kalkrik, ofta betad mark i kanten av kalkkärr, på tuviga friskängar och vid alvarvätar. Den klarar även att växa i den extrema miljön som grusalvar erbjuder. Sällsynt finner man växten i ruderatlika miljöer som gamla stenbrott. Däremot är gulkämpar knappast alls noterad från de öländska vägkanterna, en miljö som visat sig vara vanlig exempelvis i Småland (Edqvist & Karlsson 2007).

Utbredningen är jämn över ön med en övervikt för inlandslokaler på södra halvan där Stora Alvaret erbjuder många lämpliga miljöer. På norra halvan av ön är i stället de havsnära lokalerna i majoritet. Gulkämpar saknas inom norra delen av Mittlandet och Böda Ekopark. Sammantaget håller gulkämpar ställningarna i det öländska landskapet.

Gulkämpar är en variabel art vilket redan Linné noterade. Om detta vittnar många belägg i offentliga herbarier som samlats på Öland och namngivits som olika varieteter och subvarieteter. På alvaren finner man ofta en form med kraftig pålrot och vita hårtofsar i bladvecken.

Gammal, bofast.