Rundhagtorn är tillsammans med hassel Corylus avellana vanlig i de öländska ädellövskogarna och lundarna. När skogsbetet upphört eller efter avverkningar utvecklar rundhagtorn svårforcerade snår som kan få den mest energiske inventerare att tveka. Rundhagtorn växer även i hässlen, kanten mot skogskärr, skogsbryn, vägkanter och åkerrenar. Ibland ses växten i öppen betesmark där det främst växer längs stenmurar eller i odlingsrösen. Även klapperstensvallar, landborgsbranter, karster, planterade alvardungar och tallskogar kan hysa rundhagtorn.

Rundhagtorn är vanligt och spritt över större delen av Öland. Mittlandet, västra kustskogen och västra stenkusten hyser flest förekomster. Glesare är det på Stora Alvaret och i östra sjömarken där det främst växer i buskrika marker eller mindre träddungar. Inom delar av de fattigare barrskogarna längst upp i norr, Böda sn, är fynden också glesare. Rundhagtorn har troligen till viss del gynnats av minskande skogsbete.

Rundhagtorn har blommor med 2–3 stift, glansiga blad med rundade flikar där de nedersta sidonerverna är framåtböjda. I Sterner (1986) nämns gulfruktiga buskar men det är inte noterat under vår inventering.

Gammal, bofast.