Sandstarr växer i öppen sand där arten saknar konkurrens. På Öland ses den på sanddyner vid kusten men även på sandfält, i vägkanter och tallskog, särskilt efter avverkningar när sandig mark blottlagts. Den växer även i gamla sandtag, f.d. banvallar, trädesåkrar och igenväxande ljunghedar. När lekplatser påförs sand kan den tillfälligt dyka upp, troligen som fröförorening eller spridd med rotfragment.
Utbredningen omfattar hela Öland, men inlandsfynden är fåtaliga och sandstarr saknas helt på Stora Alvaret. På kartbilden ser man tydligt de lokaler där mäktiga sandfält avsatts som vid Skedås, Bredsättra sn. Längs den sandiga, östra landborgen löper fynden som ett pärlband, från Runsten sn i norr till Sandby i söder. Jämfört med Sterner (1938) ses en viss minskning i statistiska analyser (Frescalo); vår bedömning är att sandstarr i princip är oförändrad.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Primärfynd (även för Sverige) gjordes av Linné 18 juni 1741 öster om Grankulla by, Böda sn. "Sandstarren, Carex spica composita, spiculis androgynis, inferioribus foliolo longiori instructis, ett gräs som tillförna i Sverige intet varit upptäckt, växte under sanden med några famnars långa krypande rötter, uppsättandes merendels emellan vart kvarters spatium en liten stjälk och blad, liksom det hade varit planterat efter snöre. Detta gräs lärer oss själva naturen använda till nytta vid flygsandens dämpande, fast ingen intill denna dag tänkt härpå." (Linnæus 1745). Tidigt belagd Glömminge: Röhälla J. Segrell 1846 (LD) samlad som C. colchica, det C. arenaria RS 1917.
Utbredning
Funnen i 59 rutor = 62 %; tämligen allmän = 29 socknar (ej återfunnen Kastlösa; nyfynd Löt).
Sterner 1938 funnen i 43 rutor = 45 %; tämligen allmän = 27 socknar (Alböke, Löt, Räpplinge, Kastlösa, Smedby och S. Möckleby 0); Sterner 1986 tämligen allmän = 29 socknar (nyfynd Räpplinge och Kastlösa).
Förändring: Oförändrad ± 0
