Oxtunga växer i varma lägen på sandig, mer eller mindre öppen mark. Betade torrängar där kreaturen sparkat upp sandblottor är vanliga växtplatser. Ruderatmiljöer är också frekvent uppgivna såsom sandtag, jordhögar, stentippar och annan skräpmark. Även sandiga åkrar och vägkanter hyser ofta oxtunga. Ibland hittas den i gräsmattor och på sandstränder.

Utbredningen visar att oxtunga undviker Stora Alvaret. Inom stora delar av Mittlandet saknas också lämpliga växtmiljöer. Men än idag är oxtunga en vanlig växt på Öland även om det finns vissa luckor i utbredningsmönstret.

Ibland kan oxtunga ha blommor som går mer åt himmelsblått och inte den vanliga mörkt blålila färgen. Är man då tveksam om det i stället är fårtunga A. arvensis kan man försiktigt dra ut en blomma och studera kronpipen. Oxtunga har en rak kronpip medan den hos fårtunga är tydligt krokig (foto se ovan under fårtunga). Sällsynt kan oxtunga ha vita eller rosa blommor, det är noterat vid enstaka tillfällen under inventeringen.

Gammal kulturföljeslagare, bofast.