Luddros växer i betade torrängar, vägrenar, åkerkanter och skogsbryn dvs. i liknande buskrika miljöer som flera andra vildrosor; vid ett tillfälle är den funnen i karst. Den vill helst växa torrt och solöppet men är sällsynt funnen i betade hässlen samt en kraftledningsgata respektive fägata som går igenom ädellövskog. Luddros är kan även växa vid havet på gamla strandvallar och i kalkstenbranter utmed västra landborgen.

Luddros är spridd främst söder om Borgholm, norr därom är fynden få. Den är vanligast i Mittlandet och utmed västra kusten. På betade torrängar vid Slottsalvaret (Räpplinge sn) och Jordtorpsåsen (Algutsrum sn) är den speciellt frekvent. Luddros förefaller ha ökat jämfört med Sterner (1938), speciellt om man jämför med fynden i liggaren. Ökningen beror delvis på att luddros uppmärksammats mer under den aktuella inventeringen men förbuskningen av landskapet har också varit gynnsam för arten.

Luddros har liksom hartsros R. mollis gott om harstdoftande körtlar på bladen och det kan ibland vara svårt att skilja de två. En typisk luddros har långsträckta och spetsiga småblad, kraftiga taggar och foderblad som är utstående i frukt. Bladen har en speciellt matt, grågrön färg som gör att man uppmärksammar busken. Blommorna är mörk–ljusrosa, sällan vita (se foto). Hartsros har avrundade och trubbiga småblad, klena taggar och foderbladen är framåtriktade i frukt. Blommorna är vanligen mörkrosa.

Gammal, bofast.