Storrams växer på frisk, mullrik, gärna kalkpåverkad mark och är en vanlig växt i Ölands lundar. Den växer i hässlen (även betade), skogar med ädellöv, björk, avenbok, klibbal, i ekhagar samt även i tallskogar på något kalkpåverkad sand. Storrams ses i vägrenar, åkerkanter och slåtterängar. Vid ett tillfälle är den funnen i ett större karstområde.
Storrams följer den rikare ädellövskogen på Öland och är främst funnen i Mittlandet och västra kustskogen. Bödas barrskogar längst i norr saknar fynd. På Stora Alvaret är växten främst funnen i skogsdungar. Storrams finns kvar i små lövskogsrester i den hårt brukade Mörbylångadalen. Det skogfattiga sydöstra Öland har få fynd även om arten numera är funnen i Ås sn. Något hot mot storrams finns inte så länge Ölands ädellövskogar står kvar.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 12 juni 1741 någonstans i Persnäs socken "här på orten voro förnämligast". Sedan räknar han upp diverse växter bl.a. storrams som han benämner Polygonatum pedunculis multifloris (Linnæus 1745). Tidigt belagd Räpplinge: Borga hage C. E. Liljenstolpe 1863 (OHN).
Utbredning
Funnen i 67 rutor = 70 %; allmän = 32 socknar (nyfynd Segerstad och Ås).
Sterner 1938 tämligen allmän = 30 socknar (Segerstad, Gräsgård och Ås 0); Sterner 1986 allmän "endast längst i SO felande".
Förändring: Oförändrad ± 0
Lokaler
Förekomst i karst:
Smedby: Alvlösa alvar längst i öster, större karstområde 625495 154112 och 625519 154125 ToK 2006.
