Ängstoppklocka är en i vårt land ursprunglig växt som förekommer på frisk, gärna kalkrik mark i örtrika ängar, skogsbryn och vägkanter. I Sverige har den en östlig utbredning. Det förefaller som ängstoppklocka är på stark tillbakagång. På Gotland förekommer den främst på huvudöns nordöstra del samt på Fårö (Johansson m.fl. 2016). Ängstoppklocka har endast ett fynd med belägg från Öland, tidigare ej publicerat som denna underart.

Ängstoppklocka känns igen på sitt resliga växtsätt, den kan bli upp till 1 m hög. Blomställningen består av ett toppställt huvud samt 2–10 fåblommiga kransar i bladvecken (Tyler 1999). Ängstoppklocka liknar skogsklocka C. cervicaria men skiljs från denna på spetsiga foderflikar och att stiftet inte sticker ut. Hos skogsklocka är foderflikarna trubbiga och stiftet har ett utskjutande märke.

Gammal, förr bofast, numera utgången.