Åkermynta växer i fuktängar, kärr och ibland även i fuktiga skogar. På alvaret hittas den ofta i vätar där den klarar av att växtplatsen helt torkar ut under sommaren; i denna miljö växer den på ren kalkgyttja och blir småvuxen. Den ses på dammkanter, vid vattenhål, längs diken och i gamla sandtag. På trampad, fuktig mark och i hjulspår kan den också växa. Trots namnet hittar man den sällan i åkrar, en miljö som lyfts fram i Sterner (1938) men gårdagens sumpiga åkrar ser man numera sällan på Öland.

Utbredningen visar att åkermynta finns över en stor del av Öland. Även på Stora Alvaret är arten vanlig. Endast längst uppe i norr i Bödas barrskogar är det lite glesare med fynd.

Åkermynta varierar mycket i utseende. Både hårighet, bladens form och storlek liksom blommornas storlek växlar en del. Tidigare delades åkermynta in i olika former och varieteter beroende på dessa karaktärer. I Sterner (1938) finns en form beskriven som växer i alvarets vätar f. oelandica. I denna växtmiljö blir åkermynta kraftigt rödanlupen, hela plantan är småvuxen, blomkransarna sitter tätt och bladen avtar tydligt i storlek upptill på plantan. Fynd av f. oelandica finns publicerat av Aulin (1912) "Ås, Näsby allvar, Kastlösa och Resmo allvar."

Gammal, bofast.