Tätört växer på fuktig–våt mark i tuviga fuktängar, skogskärr, alvarträsk och vid källor. De flesta lokaler har någon slags hävd. Betesdjurens tramp gör att tätört kan etablera nya plantor när fuktig jord exponeras. Vanliga följeväxter är majviva Primula farinosa och honungsblomster Herminium monorchis. Markens kalkinnehåll varierar men de flesta växtplatser bedöms som kalkrika. Sällsynt växer tätört på botten av fuktiga sandtag eller sluttande kalkstensklippor med framsipprande vatten. Det är viktigt att växtplatsen har ett lågt innehåll av näringsämnen så att växtskiktet på detta sätt hålls glest. Genom sina finurliga fångstorgan på de gulgröna bladen kan tätört kompensera för näringsbristen genom att utöka dieten med fångade insekter.
Tätört växer på Stora Alvaret, i Mittlandet (speciellt södra halvan) och något glesare i betade sjömarker på hela Öland. I den sistnämnda miljön har troligen en viss minskning skett eftersom en kvalitetsförsämring skett av dess favorithabitat, välbetade och ogödslade kalkfuktängar. På sikt kan igenväxning utgöra ett hot. Tätört är också känslig för om näringsämnen tillförs växtlokalen. Trots allt är växten fortfarande spridd över en stor del av Öland.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Först omnämnd av Linné 2 juni 1741 i Björnhovda änggärde nära Färjestaden då tätört är en av de växter som han anmärker "allmänt funnes i ängen" (Linnæus 1745). Idag finns inga lokaler för tätört i närområdet och änget är sedan länge uppodlat. Tidigt belagd Torslunda: Eric Wahlén 1864 (LD, S & UPS).
Utbredning
Funnen i 66 rutor = 69 %; allmän = 33 socknar (nyfynd Segerstad).
Sterner 1938 allmän = 32 socknar "på sydligaste Öland ganska sällsynt."
Förändring: Något minskande -
